Jag har läst någonstans att solen tar som mest mellan klockan 11 – 14. Det har liksom präntat sig in i min hjärna och nu tror jag för alltid att det är de gyllene timmarna. Och eftersom klockan nu är 11.26 så ligger jag redan efter. Skandal.
Visserligen så var det inte det jag hade tänkt dela med mig av denna förmiddag, utan min rysliga svordom under veckans bilkörning. Hör och häpna.
Alltså, för första gången någonsin genom tiderna så svor jag åt en annan bilist medan jag körde. Då kanske ni undrar, jaha kör hon så bra att hon kommer ut ALLA utmaningar hon ställs inför i trafiken? Och ja, det skulle man kunna tro. Men denna gång så var det en farbror (jag är ganska säker på att det var en tant egentligen, men jag vill inte bidra till ’’fruntimmer kan inte köra!’’ bilden, så låt oss bara låtsas att det var en farbror) som vägrade köra snabbare än 30 km/h. Okej, tänker jag, han är lite seg, kanske är han svag och inte orkar trycka ner gasen. Han kommer upp i 40 km/h, bra han gör framsteg, kom igen gubben, jag tror på dig! You can do it!
Det kunde han tydligen inte… Därav min svordom. Det kanske bör nämnas att jag inte blir arg. På riktigt, jag blir aldrig arg. Åtminstone inte så jag höjer rösten. Jag missade den egenskapen i genpoolen. Däremot fick jag en annan en helt värdelös egenskap, som inte bidrar till ett jävla skit! Om jag nu mot all förmodan skulle bli arg, jag vill säga emot, jag vill ge den här personen vad han/hon förtjänar. Nu jäklar ska han få!
Jaa, då börjar jag gråta. Hur patetiskt är inte det? Att säga sin hårda och välgenomtänka utskällning tappar liksom sin kraft när man samtidigt måste snyta sig för att man snorar… Snacka om nitlott.
NU ska jag gå ut och sola, intressant inte sant (bara för att rim är underskattat).
Ha de soligt!
Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar