Never Ever Perfect: Vem är vem 2.0?

Hejsan!

Det känns ju lite skumt att presentera sig så här sent (?), men jag kontrar med ’’Bättre sent än aldrig’’.

Mitt namn är Emma Ohlin…och så mycket längre än så har jag inte kommit i mina funderingar på vad som bör berättas om mig. Frågan ’’Vem är du?’’ måste vara en av de mest ställa frågorna genom tiderna, och ändå har jag inte lyckats finna något svar på den.

Ska man ta det lugnt och köra på en ljummen vaniljpresentation alá, Jag är snäll, hjälpsam och inte bara hatar larver utan jag avskyr dem. Nej, inte bara avskyr, jag vill spy galla över dem. Exakt så mycket ogillar jag dem..Varför kan de inte se ut som vanliga maskar? Nej, för att larver är för fina för det, larverna vill vara unika. De måste ha äckliga korvbulor över kroppen, som om någon knutit snören runt dem. Kan ni inte bara självdö, tack så mycket.

Eller ska man gå all in och köra på en hardcore presentation som, Jag har en oerhört läskig penisformad mugg som jag fick av min lite lätt skruvade, men fortfarande otroligt kärleksfulla pojkvän. Och jag använder den definitivt nästan aldrig för att dricka te med… Jag har nolltolerans för respektlösa, svaga människor som viger sitt erbarmliga liv för att göra andras liv surt. Kan ni inte bara självdö, tack så mycket.

Vet ni vad, jag vågar nog påstå att en mellanväg skulle vara lämplig. Alltså, mitt namn är Emma Ohlin. Jag är lite av en söt (jag varnade er för de narcisstiska dragen) nörd. Doften då man öppnar en ny bok, ja tack. Left4dead2, bara fem minuter till. Första utgåvan av Harry Potter and the deathly hallows, hell yeah!

Liksom Elli är jag en rastlös själ (som i och för sig har löjligt lätt att underhålla sig själv… tills jag tröttnar). Jag är nog lite född i fel tidsålder. Jag vill kunna ta min pinne med en fastknuten rödrutig duk i ena änden, med alla nödvändigheter i den, papper, penna och bröd (kanske lite ost om jag skulle känna mig vild), och bara börja gå. Utan bekymmer och utan en planerad, utstakad framtid.

För övrigt är artighet en döende egenskap och massakern av det svenska språket är mer än en aning skrämmande. Eller ska jag säga; azzå ja liksom vet huj MaN zkjiver riktit men föreDjar att bytA bOkztäver å Ba zkriva ut typ halva ord, d ä tufFt.