Fredagssnackis

Hej igen främlingar!

Ja, det var ju onekligen ett litet tag sedan jag skrev. Jag ber ödmjukast om ursäkt.

Här kommer Fredagssnackisen en dag försent (stuga, dålig mottagning, mobilapp som inte fungerar, ingen dator).

Elli: Varför är jag så hysterisk!?
Emma: Du är en kvinna...
Elli: En hysterisk kvinna!
Emma: Som så sig bör. Vi vill ju inte svika denna gamla stereotyp.
Elli: Aboslut inte! Nu jag har pratat med min moder och hon är på min sida!
Emma: Sjävklart, vi kvinnor förstår...

Kram på er!
Emma

Kort hej!

Hej!

Det har varit något dålig uppdatering de senaste dagarna. Jag ber om ursäkt, och jag är säker på att Emma håller med mig när jag säger att vi ska bättra oss.
För min del har mina tankar varit på vårutställningen i skolan. Vilka bilder? Vilka Priser? Vad ska jag ha på mg? Etc. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men ni förstår att min hjärna har varit långt borta. Samtidigt har jag varit lite melankolisk över att terminen snart är slut! Jag kan inte förstå att vårterminen är över redan! Tiden går fort och allt det där!

Nä, jag tänkte bara göra ett kort litet inlägg innan jag går och lägger mig!

Jag och Emma ska vara funktionärer på Peace & Love i sommar! Det är vad denna kvällen handlat om mest :)

Kram på er!
Elli

Pyamas

Hej!

Solen skiner ute, och det svävar lätta, vita, fluffiga moln ute mot en blå himmel. Klockan är 16.33 och jag har fortfarande på mig pyamas och har kollat på fem avsnitt av Gilmore Girls, jag åt en snickers och drack en cola till frukost.
    Hey, det är Söndag! Jag hedrar bara vilodagen...

Har ni tänkt på att så fort det blir fint väder så är man tvungen att vara ute. Oavsett humör. Jag har varit ute varenda dag hela veckan och verkligen njutit av solen! Och fått söta sommarfräknar. Idag har jag pyamas på mig. Lev med det.

Igår grillade jag för första gången 2011. Det är alltid en fantastisk upplevelse! Jag lämnade mitt hem på eftermiddagen iklädd en oerhört sommrig och trevlig kjol. Ja, jag hade en jacka med mig. Men jag hade glömt bort att räkna med hur kyligt det fortfarande blir när solen går ner. Lyckligtvis fanns det sovsäckar på stället där vi var och grillade så man kunde linda in sig. Och så fick man grilla Marshmallows. Och korv. Några stycken provade att grilla Bacon inlindade Marshmallows. Tydligen var det himmelskt. Jag vågade inte prova för det fanns en risk att det skulle kunna bli en ny äcklig craving. Jag åt chips och blåste såpbubblor istället. Av uppenbara skäl. Allt är roligare med såpbubblor! Det fina var att det var en av vegetarianerna som kom på att man kunde grilla marshmallows och bacon tillsammans...

Kram på er!
Elli

Ungdomlig, jag?

Hallå!

Jag har runt tjugo olika appar i min mobil (kanske lite fler, jag sitter så förbenat skönt i soffan just nu så jag vägrar att resa mig upp och sträcka mig efter mobilen för att ta reda på exakt hur många det). Däribland har jag Angry birds, Battery saver, Color note, Maps, Handelsbanken och Twilight Soundboard (för de tillfällen man suktar efter Edwards väna stämma eller vill höra Bellas hysteri över att behöva välja mellan två heta killar. Stackars liten). Det är alla briljanta appar, men jag har en speciell som jag använder flera gånger per dag och som jag aldrig någonsin kommer att tröttna på. Nummer ett i min high tech mobil. Patiens.

     Hur sorgligt är inte det? Vem är jag, Astrid 80 år? Jag har hela världen i min mobil, jag kan få så gott som vilka spel jag vill. Jag kan titta på film och surfa på nätet, men allt jag vill är att lägga patiens…

      Mina andra appar får agera som täckmantel för mitt ålderdomliga begär. Men jäklar i mig vad grym jag är på att lägga ut de där korten! De har inte en chans..

     Andra spel kan strula och vara alldeles för avancerade för sitt eget bästa. Men mitt kortspel sviker mig inte. Och i slutet av dagen är det min mobil som följer med mig i sängen för ett vilt parti patiens.

Rock on!

Emma

Den rysliga svordomen

Jag har läst någonstans att solen tar som mest mellan klockan 11 – 14. Det har liksom präntat sig in i min hjärna och nu tror jag för alltid att det är de gyllene timmarna. Och eftersom klockan nu är 11.26 så ligger jag redan efter. Skandal.
    Visserligen så var det inte det jag hade tänkt dela med mig av denna förmiddag, utan min rysliga svordom under veckans bilkörning. Hör och häpna.
    Alltså, för första gången någonsin genom tiderna så svor jag åt en annan bilist medan jag körde. Då kanske ni undrar, jaha kör hon så bra att hon kommer ut ALLA utmaningar hon ställs inför i trafiken? Och ja, det skulle man kunna tro. Men denna gång så var det en farbror (jag är ganska säker på att det var en tant egentligen, men jag vill inte bidra till ’’fruntimmer kan inte köra!’’ bilden, så låt oss bara låtsas att det var en farbror) som vägrade köra snabbare än 30 km/h. Okej, tänker jag, han är lite seg, kanske är han svag och inte orkar trycka ner gasen. Han kommer upp i 40 km/h, bra han gör framsteg, kom igen gubben, jag tror på dig! You can do it!
     Det kunde han tydligen inte… Därav min svordom. Det kanske bör nämnas att jag inte blir arg. På riktigt, jag blir aldrig arg. Åtminstone inte så jag höjer rösten. Jag missade den egenskapen i genpoolen. Däremot fick jag en annan en helt värdelös egenskap, som inte bidrar till ett jävla skit! Om jag nu mot all förmodan skulle bli arg, jag vill säga emot, jag vill ge den här personen vad han/hon förtjänar. Nu jäklar ska han få!
     Jaa, då börjar jag gråta. Hur patetiskt är inte det? Att säga sin hårda och välgenomtänka utskällning tappar liksom sin kraft när man samtidigt måste snyta sig för att man snorar… Snacka om nitlott.

NU ska jag gå ut och sola, intressant inte sant (bara för att rim är underskattat).

Ha de soligt!

Emma

Lördagssagan!

God Morgon!

Har ni sovit gott? Det är dags att starta upp en ny ”Bloggtradition”. Ja, ni hörde (läste…) rätt! Förutom Fredagssnackisen, där ni kommer få ta del av ett urval av mina och Emmas underliga Sms, så ska vi även ha ett avsnitt som vi kallar för Lördagssagan! I dessa inlägg kommer jag (Elli) återberätta, i stora drag, kända sagor så som de var skrivna från början, med kommentarer från mig själv. Denna vecka, i Trassels ära, blir det Rapunzel. (Denna sagan är ganska kort, så jag berättar den någorlunda i sin helhet)

Det var en gång en man och hans fru. De bodde i en liten stuga bredvid en häxas trädgård. En dag stod frun och tittade in i trädgården och då får hon syn på en rabatt med Rädisor. 

Hon vill ha rädisorna. Hon har aldrig velat ha något så mycket som hon vill ha dessa RÄDISOR! Hon gör det enda logiska och tjatar på sin man tills han går och stjäl några rädisor. Hon äter dem. Hon har aldrig smakat något så gott. Rädisor! Det är grejen. Hon vill nu ha mer rädisor, men denna gång fångar häxan hennes man. Han förklarar situationen och gör det enda logiska. I utbyte mot obegränsat med rädisor resten av livet ska han ge häxan deras förstfödda. 

   När en dotter, Rapunzel, föds tar häxan henne och sätter henne i ett högt torn. Åren går. När flickan är 18 år gammal är hon obeskrivligt vacker och har flera meter långt hår. När häxan vill upp i tornet släpper Rapunzel ner sitt hår och häxan klättrar upp. 

    En dag står Rapunzel och sjunger i fönstret när en prins bara råkar rida förbi. Han blir genast förtvivlat förälskad i henne. Han gömmer sig omedelbart i en buske för att spionera. Han ser hur häxan klättrar upp, och när hon har gått därifrån springer han fram till tornet, ber Rapunzel att släppa ner sitt hår och klättrar upp.       

     Betänk att Rapunzel aldrig har sett en man förut, så hon blir lite förvirrad. Men även förtvivlat kär i honom också. Deras hemliga möten fortgår i veckor. Tills Rapunzel råkar försäga sig till Häxan. Häxan blir arg, klipper av Rapunzels hår och skickar iväg henne långt bort. När prinsen kommer klättrar han upp i tornet, men istället för Rapunzel hittar han häxan.  Hon knuffar ut honom genom fönstret, men han överlever fallet. Problemet är bara att faller rakt ner i ett törnesnår som STICKER ut hans ögon. 

   Prinsen tvingas vandra blind genom världen ätandes rötter och bär. Han vandrar i två år innan han hör en bekant röst. Han har hittat Rapunzels stuga! Där hon bor med deras Tvillingdöttrar! Hon känner igen sin prins och kastar sig gråtande om hans hals. Hennes tårar helar hans ögon! 

               Och de lever lyckliga (och seende) i alla sina dagar!

Nu ett par kommentarer på  sagan från mig.

 1. Rädisor är INTE gott! Och även om man skulle tillhöra den gruppen av människor som tycker om rädisor så antar jag att man ser dem mest som ett salladstillbehör. Finns det någon i världen som tycker att rädisor är det godaste som finns kan ni väll berätta det för mig så ska jag genast ta tillbaka min kommentar.  

2. Flyttar man in bredvid en häxa kanske man ska ta reda på vad för storts häxa det är. Ond? God? Ambivalent? 

3. Varför gömmer sig prinsen i en buske? Det är ett mycket misstänkt beteende tycker jag. 

4. Vad hände med Rapunzels föräldrar? Dog de av en överkonsumtion av rädisor?

 5. Hör verkligen utstuckna ögon hemma i en barnsaga? 

6. Vad hände med häxan? Är hon nöjd med att låta Rapunzel gå eller kommer hon att hämnas?   

Mycket obesvarade frågor här tycker jag!

Kram från sagotanten!      

Fredagssnackis.

Här är planen. Fredagssnackis. Ni vet ibland har man sådana där roliga sms konversationer som man går tillbaka, läser och skrattar lika hjärtligt man gjorde medan man skrev det (okej, det kan visserligen vara så att det bara är de involverade som tycker det är roligt. Men det är inte min poäng). Så varje fredag blir det sms konversation alá Emma och Elli style. Ungefär som vår introduktion .

Här har jag (Emma alltså) precis skickat ett grattis till Elli på internationella kvinnodagen (jag vet inte om det är en dag man säger grattis på. Men det gjorde jag i alla fall) och sedan kanske det kan hända att det spårade ut lite..

Emma: Elli, när vi tar över världen. Kan vi inte göra det på internationella kvinnodagen då?...

Elli: Åhh mohhahahaha!  Det är ju en fantastisk plan!

Emma: Jag vet! Det är genialiskt! Och sen kan vi ge männen en internationell mansdag, där de får tillåtelse till tre klagomål under en eventuell shoppingtur (obs. kassar, påsar och väskor bärs fortfarande av honom).

Elli: Av uppenbara skäl! Vad ska vi kalla vårt imperium? Jag känner att det behövs ett kitschigt namn…

Emma: Vomenizer?

Elli: Är inte det lite för, Britney Spears? Eller är det hon som skriver vår nationalsång?

Emma: Nej, vår nationalsång är Don’t stop beleiving (handen på hjärtat, rak i ryggen, flaggan hissas i bakgrunden – ’’A smell of wine and cheap perfume…’’

Elli: Så uppenbart, så självklart! Vi behöver ett namn. Hmm namn, namn, namn..

Emma: EmEllionopolis..Det känns sådär lagom ansträngande.

Elli: I like it! Funkar på svenska, funkar på engelska. Lite krångligt att stava but what the heck!

Emma: Men vi förstår detta och därför kräver vi bara att alla barn ska kunna stava det först i andra klass.  Vi äro eder barmhärtige härskare!

Elli: Vi styr med rättvisa och visdom. Vi skall leda er mot en ljusare framtid. Badabbababa just a small town girl..

Emma: BÄSTA NATIONALSÅNGEN EVER!

Elli: TRUE!

Emma: Jag är så glad att fastän vi härskar över hela världen så står vi med båda fötterna på jorden..(Vår jord! Mohaha)

Elli: Ja självklart! Inget storhetsvansinne här inte! Ett problem bara. Jag tror vi behöver en strategi, för att döma av mina Risk kunskaper så är jag inte speciellt skicklig på det. Var står du på strategiskalan?

Emma: Vi skaffar push-up, fluffar till håret och charmar några män att göra allt grovjobb och när de är klara så sveper vi in… och dessa män försvinner oförklarligt…

Elli: Plan ´Manipulation´ sätts i verket när som helst nu. När som helst..

Emma: IT GOES ON AND ON AND ON AND OOOON!

Elli: HOLD ON TO THAT FEEEELING!

Ha en superduperbra helg!  

Emma

Ekonomi....

Hej!

Nu har jag gått på konstskola i snart ett år. Jag har lärt mig oerhört mycket, om allt möjligt. Men det finns en lektion som har präntats in djupare än de andra. En lektion som jag känner verkligen har gått fram. En lektion som har upprepats av varenda lärare jag har haft under det senaste året. Lyssna noga nu, för jag ska bara säga det en gång. Det är Jävligt svårt att vara konstnär!

Idag har vi haft en lång förläsning om ekonomi. Det är inte särskilt upplyftande. Jag lever under villfarelsen att allting ordnar upp sig av sig själv. Jag kommer helt säkert bli rik. Jodå. Och framgångsrik också. För att inte tala om bästsäljande författare. Enligt mina lärare är detta inte särskilt realistiskt! Chocken är total. Enligt mina lärare kommer jag spendera resten av mitt liv med att skriva stipendie ansökningar och köra tavlor till olika gallerier som kommer ta hälften av mina pengar. Jaha. Inte särskilt upplyftande kanske.

Jag ska nog flytta tillbaka till mitt drömland igen. Det är så  mycket trevligare att tänka att allting blir fantastiskt! Jag ska nog se till att allting blir fantastiskt!

Optimist Javisst!

Kram!
Elli

Sjömans filosofi

Hej!

Jag hade tänkt göra ett inlägg om hur jag bakar en Jamie Oliver paj idag. Men jag orkade inte baka paj. Jag åt upp mina chokladkakor istället. Jamie Oliver är en underbar människa. Eller tja, jag känner ju inte honom! jag har bara sett honom på Tv, men jag älskar hans matlagningsprogram. Bara det att han har olivolja på ALLT! 

Underbar människa. Jag ska baka paj någon annan dag. 

De senaste dagarna har jag inte gjort särskilt mycket på eftermiddagarna faktiskt. Jag har satt mig i soffan och sen inte kommit upp igen. Mycket underligt. Soffpotatis-syndromet kallar jag det. Och Efter-påsklovs-trötthet

Jag hade ett smärre "Elli-är-du-en-gammal-tant?" ögonblick förut. 

Jag och en vän går i solen och jag utbrister; "Ha! Jag visste väll att det skulle spricka upp! Solen var så röd igårkväll" Min vän tittar på mig frågande. Jag känner en tvång att förklara. Så här är det, om en röd sol går ner, är det troligt att det kommer bli fint dagen efter. Om en röd sol går upp däremot, kommer det antagligen regna. 

"A red sun in the night is the sailors delight, but a red sun in the morning is the sailors warning" 

 Under sommartid, om det blir en tilltäckligt stor bit blå himmel för att "sy ett par sjömansbyxor" innan kl 10 på förmiddagen, kommer det spricka upp på eftermiddagen. Nu vet inte jag exakt hur stor bit himmel man behöver för att sy ett par sjömansbyxor, men i vilket fall som helst ska fläcken vara helt blå, utan molntussar i sig.  

Vad kan jag säga, min släkt kommer från västkusten. Jag litar mer på mina små väderspådomar än på nyheterna i vilket fall som helst^^ 

Kram på er!

Elli

 

Dagens lycka

Hej hej!

Jag är så makalöst lycklig idag. Beror det på att jag har ätit lite för mycket smörgåstårta så att min mage ser en aning gravid ut, kanske. Kan det vara för att jag klämde i mig två och en halv bitar gudomlig tårta, förmodligen. Hur som helst är jag glad som attan. Det faktum att jag haft huvudvärk mestadels av dagen är bara en smärre petitess, och definitivt inget som suddar bort mitt leende.

    Dessutom låg mina gratisprover från O.B i brevlådan idag. Mer tamponger åt folket! Förutom det, så har det varit en underbar lite enformig dag. Inget storartat att berätta. Jag bröt en nagel på jobbet… jag muttrade lite, men sedan spelades det en upptempo låt på radion med en synnerligen bra schvung och jag sjöng (oerhört fult, men jäklar vad jag försökte) och var glad igen.

    Nu ska jag ta mig en kexchoklad BARA för att jag planerar att inviga bikinin imorgon.

Kram på er!

 Emma

För ovanlighetens skull

Hej!

Just nu sitter jag i högklackat och sjunger högt i soffan.  En ganska ovanlig kombination. Jag har högklackat på mig för att jag tänkte att NU är det dags att gå in mina pumps. Jag har haft dem i två år, kanske till och med längre… I vilket fall som helst är de det mest stilfulla par skor jag äger. Jag älskar dem. Och jag hatar dem. De är lite för höga, och med lite för smal klack, för att jag ska kunna gå i dem bekvämt. Och de är gjorda av hårt, lackat, läder, som inte har mjuknat under åren och alltså ger mig skoskav från helvetet. Jag har ärr på fötterna efter dessa skor. Men jag ser fantastiskt bra ut i dem. Och de är så sjukt snygga! (Det är väll tur att man är tjej) Så nu har jag dem på mig. Maximalt med störning till grannarna på våningen under.

Att jag sjunger är lite vanligare. Jag älskar att sjunga, tyst och högt. Enda problemet är att det inte låter så där fantastiskt som jag skulle vilja. I mitt huvud är det underbart! Gud vilken sångröst JAG har! Idol nästa. Men jag har hört inspelningar på mig själv när jag sjunger, och jag blir alltid lika besviken. För att inte tala om Förvånad! Sorgligt. Min rumskompis är på hemväg så jag tänkte att jag ska klämma ur mig lite höga toner innan hon dyker upp. Så Maximal störning till grannarna på övervåningen. Jag är en högljudd flicka.

Jag är även under eftermiddagen försökt installera om mitt Sims 3, och det går sådär. Håller nu på med en program uppdatering som har varit igång en och en halv timma. Yay. (Intresseklubben har SPRÄNGTS av överbelastning)

 

Det ÄR onsdag idag, inte tisdag. Nu får jag skärpa mig.

Kram!

Elli

P.s Installeringen misslyckades! Vadå inte kompatibel? Vadå uppdatera? Jag har den senaste frickin updateringen som finns!  

Livsviktiga onödigheter.

Man vet inte vad man har förrän det är borta. Det känns lite som att förlora något du hållit kärt och lagt din tilltro på. Japp, jag snackar smink.

    Här går jag ut från killens lägenhet (i söndags, eller om det var i måndags) med känslan av att jag kan ha glömt något (en mycket välbekant känsla från min sida om jag får tillägga), jag låter det glida förbi, tänker att jag kanske kommer på vad det är lagom tills jag sätter mig på tåget (Körkort, ja. Bil, ja. Åker jag ändå tåg, ja).

   Hur som helst. Väl ute på gården så vänder jag mig mot killen och utbrister; Mina skor! (Och nej, jag gick inte barfota. Jag hade med mig två par. Och ja, man kan fråga sig varför jag hade det. Men det hade jag). Killen tittar på mig, med en blick som säger: skor..alltid dessa skor.. Men jag tänker, nåväl jag har 30 liknande par hemma. Kanske kan jag överleva denna fasa.

    Efter att ha sagt adjö till killen (sorgligt men sant) och påbörjat min färd hemåt, så är jag ändå glad och tycker att jag har en bra dag. Tills jag öppnar min väska och tycker att den ser lite tom ut, det är lite för mycket plats kvar. Ve och fasa. Mitt smink ligger kvar på en tvättmaskin i göteborg…

    Det kanske bör nämnas att vi bara träffas på helgerna (dvs. ingen mascara, foundation eller ögonskugga för Emma).  I alla fall, jag måste säga att jag klarar mig ofattbart bra utan. Visserligen så jobbar jag på ett lager (aka. No need for make up).

Annars så är det bara att undvika spegeln i en vecka tills på fredag. Nej då, jag tänker mer, kan man rocka en look utan smink så kan man rocka allt! (Dagens sensmoral)

Kramar!

Emma

Lagen om Alltings Jävlighet

Som en epilog till Emmas tidigare inlägg tänkte jag skriva ut Lagen Om Alltings Jävlighet i sin helhet. Lagen kallas även ibland för Murphys Lag, men jag tycker inte att det klingar lika fint.

1. Om Något kan gå fel, så kommer det att göra det
2. Om det finns en risk för att flera saker kan gå fel, kommer det som gör mest skada ske först
3. Om Ingenting kan gå fel, kommer det att göra det ändå
4.Om du vet att något kan gå fel på fyra olika sätt, och förbereder dig för alla fyra, kommer ett femte, tidigare okänt, fel att uppenbara sig
5. Lämnar man saker åt sig själv, tenderar det att gå från dåligt till värre.
6. Om allt verkar gå bra, så har man missat något
7. När naturen visar sig överlägsen, är det för att sess brister är dolda
8. Moder natur är en bitch
9. Om något kunde ha gått fel, men inte gjorde det, visar det sig snart att det hade varit bäst om det gått fel direkt

Detta är inte pessimism. Tro mig.  Det är skrämmande hur mycket man kan förklara med hjälp av Lagen. Ponera, isen i din drink smakar frys. Punkt 1. Eller punkt 3. Du är svettig och äcklig och trött och där står Han. Punkt... hmm... 1-8. Ja ni förstår. Men låt nu inte detta göra er ledsna. Jag tänker som så att om man är medveten om Lagens existens är man på någon nivå förberedd för vad nu livet ger en. Det blir på något sätt lite roligare då.  




Kram! 
Elli  

Positiv jävlighet.

Hej hej! 

Medan jag gick på grusvägen på väg hem från jobbet idag så nynnande jag på Justin Bieber (ja, jag tror att jag har dött lite inombords), det hör egentligen inte hit. För vad jag skulle säga var att jag träffade på en sådan där snigel med skal, ni vet vilka jag talar om. Den bara låg där mitt på vägen, med en fluga som surrade suspekt nära. Jag gjorde som vilken person som helst och petade bort den från vägen och tittade på medan han rullade ner i diket. Och just då tänkte jag; Jag är en så god människa som räddar denna stackars, lite äckliga snigeln. Farmor skulle varit stolt.

     Men sedan kom jag på, tänk om den låg halvdöd därinne i skalet och kämpat i tre dagar för att kräla sig ut på vägen. Med en enda önskan om att bli överkörd. I så fall har jag ju just varit en hemsk person… allt han ville vara att få bli överkörd..och inte ens det fick han.

     Fast snart kom creepy Bieber tillbaka i huvudet på mig och jag fortsatte att gå medan jag sjöng som en liten flicka.  

     När jag väl kom hem så upptäckte jag att juicen var slut, BARA för att jag varit helt sanslöst sugen på det hela dagen. Elli säger att det är Lagen om alltings jävlighet. Ni vet de sista sega minuterna innan man måste gå till bussen, vattnet som vägrar koka så länge man väntar på det eller när man får mens och har tagit den enda av alla tolv väskor som inte har en tampong. Nu när man skriver det så kanske det inte låter så positivt. Men om man säger det med ett leende och ett axelryck så är det så många frustrerande saker som förklaras. Lagen om alltings jävlighet =D

Ha det underbart!

Emma